Hur extrem var vintern egentligen?

Hur mycket bör Sverige rusta sig för extrema väderhändelser? Kan beredskapen blir dyrare än konsekvenserna? Det här är politiska frågor som vi alla kan ha åsikter om och där våra olika perspektiv spelar stor roll. Men det finns en annan intressant fråga som är lite lättare att svara på: Hur extrem var egentligen vintern 2023/2024?

Vädermyndigheten SMHI har mätserier som sträcker sig långt tillbaka, och svaren som dessa ger är intressanta. Det verkar som att vi haft en, åtminstone i delar, helt normal vinter. Så här skriver SMHI själva på sin webbplats: ”Vintern som helhet blev till slut kall utifrån nuvarande normalperiod 1991–2022 men lite mildare ur ett klimatologiskt perspektiv”.

Därefter konstaterar man att vädret skilde sig mellan olika delar av landet, där den var förhållandevis normal i Götaland, men kall i Svealand och Norrland. Men bara om vi jämför med de allra senaste decennierna, alltså. Går vi tillbaka till decennierna före 1990 så framstår vintern i stället som ”något mildare”.

Temperaturen är alltså inget att orda om, även om man möjligen kan argumentera för att det i vissa delar av landet var synnerligen kallt under specifika perioder (främst december och första halvan av januari). Men den var också bitvis mycket varm (exempelvis uppmättes hela 9,1 grader vid högfjällsstationen Sylarna den 29 januari och 8,3 grader i Kvikkjokk i början av månaden).

Hur ser det då ut med nederbörden? Enligt SMHI var vintern torrare än normalt i den östra delen av mellersta och norra Norrland. I söder var det däremot mer nederbörd än normalt på många håll. Några regioner hade det riktigt blött, framför allt Skåne, gränszonen mellan Götaland och Svealand och kring Västerås.

Tre av landets mätstationer har noterat en rekordblöt vinter, och några andra stationer klämmer sig in på sina individuella fem i topp-listor. På sina håll kom också nederbörden mycket hastigt. Skånska Vomb fick exempelvis hela den normala nederbördsmängden för februari inom loppet av tre dygn (3–5 februari).

På sex stationer noterades nya dygnsnederbördsrekord för februari. Flera av de nederbördsrika platserna hade dock en ännu ”värre” vinter 1995, sett till vinterns totala nederbörd.

Inom snöröjning kan problem uppstå om vädret är växlingsrikt. Vi kan också se att vissa platser i landet haft extrema skiftningar i vädret, exempelvis Kvikkjokk där temperaturen steg med över 50 grader på bara några dagar.

Men mest intressant för väghållning och säkerhet på vägen är kanske de så kallade ”nollgenomgångarna”, då temperaturen skiftar från plus till minus, och vice versa. Även detta har SMHI tittat på, och svaret är att det inte varit fler sådana än vanligt. En jämförelse med fyra orter från norr till söder visar i stället att nollövergångarna var fler både förra och förrförra vintern. Däremot har temperaturen skiftat något mer än vanligt om vi tittar på snittet mellan lägsta och högsta temperatur på en plats över dygnet.

Trafikverket och SJ är några av de statliga aktörer som använt ord som ”extremväder” i sin kommunikation kring den gångna vintern. Har de då rätt? Nja, får man nog svara. Det beror på vad man syftar på. Extrema temperaturer? Ja, men bara på vissa håll och vissa perioder. Inte generellt. Extrem nederbörd? Ja, men bara på vissa platser.

En mer värdefull slutsats är nog att det är fullt normalt att det ibland blir ”extremt” på sina håll samt att klimatförändringarna spås föra med sig mer nederbörd och snabbare väderskiftningar.

Frågan är vad vi gör av den vetskapen, hur vi förbereder oss och hur vi prioriterar.

Artikeln är publicerad i Svensk Åkeritidning nr 2 2024. Läs mer om prenumeration här.