Hon räddar Ukrainas hästar från bomber och svält

– Jag har varit nere i två månader och åkte sedan hem för att vila upp mig, gå igenom bilarna och omgruppera. Snart ska jag ner igen, rapporterar Josephine Robéus.

Det tog inte många veckor in på kriget innan Josephine Robéus hade ansökt om organisationsnummer för den nya ideella föreningen Equus Caballus Rescue Foundation (ECRF). Tillsammans med ett växande gäng svenskar som vill hjälpa till har hon nu etablerat samarbeten med flera andra organisationer som jobbar med hjälparbete i Ukraina, bland annat den amerikanska organisationen Breaking The Chains, Sweden Help East och Operation Aid. Josephine har fått loss två lastbilar hemifrån, en stor och en liten. Men i nuläget har hon bara möjlighet att bemanna den lilla. Några av de övriga som engagerat sig, Erika Storbråten och Tilda Addenbrook, kör istället personbil med hästtransportsläp när de är nere.

– För att kunna göra de här långa resorna behöver vi helst vara två personer per fordon. Men jag är den enda med C-kort i nuläget och vi har två lastbilar. Den stora kräver dessutom CE-behörighet och står nu still, fullastad med förnödenheter, i väntan på en förare.

Basen för verksamheten är Lviv, en av de största städerna i västra Ukraina och inte långt från polska gränsen. Där finns en annan organisation som jobbar med att rädda hästar och som Josephines förening samarbetar med.

– Vi får en del uppdrag via dem, men också genom annan information och förfrågningar som kommer direkt till oss. Vår förening fokuserar på att hjälpa hästar, men det händer att vi även hjälper andra djur på tillbakavägen när vi exempelvis lämnat av foder till hästarna på en gård och har plats över. Då gör vi det i samarbete med någon annan organisation där de får stå för eventuella omkostnader.

Djuren får bo i evakueringsstall i Rvivne eller Lviv, eller så flyttas de över till Polen. Det blir långa färder eftersom Ukraina är ett stort land.

– Det är tufft det här, och det är jag ärlig med. Långa sträckor där vi sover i bilarna. Men det är också oerhört givande. Man känner sig väldigt välkommen, samtidigt möter man ju människor som förlorat i princip allt. Hästen är kanske det enda de har kvar. Mina tidigare privata vardagsproblem känns som ingenting numera. Man får självdistans, möter mycket tacksamhet och det blir väldigt konkret vad man hjälper människor med, säger Josephine Robéus.

– Jag har frågat mig själv vilken uppslutning jag hade velat ha om det här hände i Sverige. I en värld som känns som den håller på att spåra ur så ger det här känslan att det ändå går att åstadkomma något, jag kan göra det jag kan.

Planen är att fortsätta köra, så länge det finns en uppbackning. Den kommer bland annat från donationer och företag som vill stötta arbetet. Men det behövs alltså minst en förare till, med full behörighet, för att kunna dra nytta av båda lastbilarna som finns att tillgå.

– Jag förstår att alla inte har möjlighet att vara här hela tiden, så vi kan behöva flera förare som kan vara nere ett par veckor åt gången och sedan blir avlösta av någon annan.

Vill du följa räddningsarbetet eller stötta på något sätt? ECRF rapporterar via sin sida på Facebook och på den egna webbplatsen finns mer information om arbetet och hur du kan hjälpa till.