Framtidens masshantering är cirkulär

Varje år uppstår någonstans mellan 60 och 200 miljoner ton schaktmassor i samband med samhällsbyggnadsprojekt i Sverige*. Dessa massor har historiskt deponerats, och mängder av jungfruliga material i form av sand, grus och jordmassor har plockats ut från landets många täkter. Totalt innebär utbytet ett stort slöseri, med allvarliga miljökonsekvenser på lång sikt. Men de senaste åren har allt fler kommit till insikten att framtidens masshantering måste se helt annorlunda ut. I Norra Djurgårdsstaden, ett av Stockholms största stadsbyggnadsprojekt de senaste decennierna, startade ett arbete med att skapa mer hållbara flöden 2016. Här samarbetar kommunen med byggbolag, entreprenörer och Ecoloop, ett bolag som initierar och driver hållbarhetsprojekt, för att minska både transportarbete och behovet av jungfruligt material. Fredrik Bergman är kommunens projektledare i arbetet och förklarar bakgrunden och processen.

– Sedan 2019 har vi ett lokalt masslogistikcenter etablerat i projektet, där vi sorterar mjuka förorenade schaktmassor inomhus genom att ta bort det grova materialet så att det kan återcirkuleras i projekten. Fraktioner mindre än 30 millimeter går på deponi. Hittills har vi kunnat minska våra tunga transporter med 35 procent. Det blir ungefär lika många transporter, men kortare avstånd.

Målet för Norra Djurgårdsstaden är att halvera kostnaderna, energiåtgången och mängden massa som går till deponi. Idag återcirkuleras omkring 35 procent av de mjuka förorenade shcaktmassorna, men inom årets slut ska det handla om 70 till 80 procent. Det ska åstadkommas genom att komplettera anläggningen för torrsiktning med en för våtsortering. Våtsortering är en process för att skilja av mindre partiklar, det som är under 1 mm. Eftersom det rena bergmaterialet redan återvinns till 100 procent räknar Fredrik Bergman med att den totala graden av återvinning kommer att gå från 74 procent idag till omkring 92 procent.

– Vissa material kan vi inte återvinna, som tegel, asfalt, betong eller lera. Men genom våtsortering kommer vi att kunna skilja ut mer än 90 procent av allt trä, plast och metall. Vi är i nuläget ensamma i Sverige med en anläggning som inte bara sorterar och renar utan också plockar bort föroreningarna.

Hans bedömning är att Norra Djurgårdsstaden sedan projektet drog igång har återvunnit runt en miljon ton entreprenadberg och framåt kommer anläggningen hantera närmare fyra miljoner ton mjuka schaktmassor. I ett så stort projekt finns det alltså stor potential att göra skillnad, och en nyckelfaktor är att man kan sköta hanteringen i närheten av byggplatsen.

– Vi vill inte transportera längre än nödvändigt, utan effektivisera. Med minskade transporter kan vi satsa på att använda HVO100 för de transporter som kvarstår.

Innebär den här processen en högre totalkostnad, eller går det att tjäna på det ekonomiskt?
– Vi reducerar kostnaderna i våra projekt med 50 till 70 procent. Det finns alltid en betydande startkostnad, men när man väl har tagit den så är det en investering som det går att spara pengar på länge genom minskade transporter, minskade inköp av material och minskade deponikostnader.

För vilka passar det här arbetssättet?
– Det fungerar bra när det rör sig om långa och stora projekt. Det är absolut applicerbart på alla storstadsregioner och större städer där omfattande stadsutveckling sker, inte bara i Stockholm, Göteborg och Malmö. Framöver ska vi också erbjuda andra projekt i Stockholm att använda våra anläggningar.

Men ännu är den cirkulära masshanteringen i sin linda. För att den ska kunna bli norm över hela landet krävs att flera tunga bitar faller på plats, menar Anna Fredriksson, professor i bygglogistik vid Linköpings universitet. Hon deltar i flera projekt som drivs av universitetet tillsammans med andra aktörer.

– Man behöver hitta en bättre samordning mellan kommuner, beställare som upphandlar, länsstyrelsen som är tillståndsgivare för täkter och annat, entreprenörer och åkerier. Grundproblemet är att det återvunna materialet blir tillgängligt innan du har ett tydligt behov för det, och därför behöver det lagras under en viss tid. Då uppstår frågor om vem som ska stå för behandlingen, vem som ska transportera det och vart, och vem som i slutändan tjänar på det. Jungfruligt material kan hämtas närsomhelst och du vet var det finns. Men det är inte hållbart i längden.

Därför behövs nya system som visar när olika material kommer att behövas och var. Det måste också vara spårbart så att kvaliteten kan garanteras, och det behövs lagringsplatser på rätt ställen samt uppgraderingstjänster.

– Som forskare är vår roll att identifiera problem och hinder, men också föreslå lösningar på hur man kan hantera det här. Just nu är vi inne i ett femårigt doktorandprojekt som handlar om detta och vi kommer att lära oss mycket under vägen, säger Anna Fredriksson.

Att det kommer att bli lönsamt är hon däremot redan övertygad om.

– Vi tror precis som de proaktiva krafterna i branschen att man kommer att kunna tjäna mycket pengar på det här om man lyckas hitta ett effektivt sätt att arbeta. Det kommer att bli allt svårare att hitta mark för deponi av material som man inte använder och det kommer inte att gå att ta ut lika mycket nytt material framöver.

Vad är din bild av branschen och intresset för det här?
– Det finns flera engagerade personer i åkerinäringen där vissa redan nu tagit fram lokala lösningar. Men branschen lider också av en låg digitaliseringsgrad som hämmar utvecklingen. Spårbarheten kan exempelvis bli mycket bättre med digitala lösningar. Kunderna har varit bortskämda och lärt sig att det bara är att ringa en åkare, så fixar de problemet. Men i framtiden kommer även entreprenörerna och byggbolagen att behöva hantera frågor om varifrån man hämtar material och vad som ska ske med det som man vill bli av med.

Peter Svensson, branschföreträdare på Sveriges Åkeriföretag, bekräftar att flera av medlemsföretagen arbetar med cirkulär masshantering i någon mån, och att det även finns kommuner som är föregångare i frågan.

– Vi driver på för att återvunna massor ska godkännas för nybyggnation. Det pratas ibland om att man ska minska transporterna, men det handlar egentligen om att göra transporterna mer effektiva. Det hänger ihop med vårt arbete för fler BK4-vägar som är viktiga för transporteffektiviteten, och det hänger ihop med hög fyllnadsgrad och effektiva fordonskombinationer. Schaktmassorna deponeras ofta ganska långt ifrån byggplatsen och det uppstår många tomtransporter. Om vi kan ta tillvara dessa resurser i anslutning till byggena minskar vi andelen ineffektiva transporter. Men det blir inte nödvändigtvis färre transporter.

Text: Mats Hellström
Foto: Stockholms stad, Fredrik Bergman, Thor Balkhed

Artikeln är tidigare publicerad i Svensk Åkeritidning nr 1 2023.

*Uppskattningar från skrivelsen ”Hantering av schaktmassor och annat naturligt förekommande material som kan användas för anläggningsändamål” som Naturvårdsverket lämnade över till regeringen i maj 2022, som svar på ett regeringsuppdrag.
 

Projekt för cirkulär masshantering
Det bedrivs ett stort antal projekt som rör cirkulär masshantering i Sverige, där både akademin, statliga institut som VTI, samverkansplattformar som Closer och privata företag deltar. Här är några av dessa:
Klimat- och resurseffektiva logistiksystem för masshantering: Syftar till att utveckla planerings- och beslutsstöd för ökad resurseffektivitet och minskad klimat- och miljöpåverkan genom mer hållbar och cirkulär masshantering. Drivs av Ecoloop tillsammans med Linköpings universitet, ABT, Sveriges Åkeriföretag, Logistikia, Norrköpings, Uppsala och Linköpings kommun samt Trafikverket.
Masshantering inom Norra Djurgårdsstaden: Syftar till att utveckla masshantering och användning av sjötransport i byggandet av Norra Djurgårdsstaden. Drivs av Ecoloop på uppdrag av Stockholms stad.

Se ecoloop.se för fler projekt.